måndag 12 februari 2018

The Florida Project - Recension


The Florida Project (2017)
Genre:
Fantasy, Drama Komedi
Längd: ca 111 min
Regissör: Sean Baker
Manus: Sean Baker, Chris Bergoch
I rollerna: Willem Dafoe, Brooklynn Prince, Bria Vinaite, Valeria Cotto, Christopher Rivera, Caleb Landry Jones
Produktionsbolag: Cre Film, Freestyle Picture Company, Cinereach, June Pictures
Distribution: A24, Finnkino Elokuvalevitys
 
The Florida Project har fått sin namn från Disney, ty det var arbetsnamnet på Walt Disney World när det var under planering och byggandet. Berättelsen om några barn som bor i The Magic Castle, ett lågbudgethotell som finns mellan en massa suvernibutiker, familjerestauranger och glasskiosker. Hotellet låter vackert men är allt annat än vad man förväntar sig. Detta lär sig ett brudpar som bokat rum i hotellet på internet. Hotellet har blvit hem för en mängd familjer som hankar sig fram i utkanterna på samhållet.
Moonee (Brooklynn Prince) Halley (Bria Vinaite)
Med en film där Disney World hela tiden är i bakgrunden får vi följa med Moonee, en sex åring som redan lärt sig hur hon kan skaffa sig glass åt sig gratis medan hennes mor Halley desperat försöker hitta medel för att kunna skaffa pengar till nästa veckas hyra. Halley är en fullständigt ansvarslös som förälder men ändå älskar hon sin dotter och jobbar för att Moonee skall ha det bra och detta igen drar henne ännu längre ner i träsket. Även om filmen är rätt så positiv hela tiden finns här verkligt obehagliga scener.
 
Vad som gör denna film helt fantastisk är otroliga skådespelarprestationer. Här finns ingen onödig karaktärer och Bria Vinaite som Halley och Kimberly Prince som Mooneee är helt fantastiska. För att inte tala om Willem Dafoe som gör en av sina bästa roller någonsin, som Hotelldirektören Bobby. Mannen som står bredvid och ser hur barnen, i synnerhet då Moonee hennes vän Scooty (Christopher Rivera) och den nya flickan i grannhotellet Jancey (Valeria Cotto) springer omkring och beter sig som Vi på Saltkråkan eller Alla vi barn i Bullerbyn. Det är sommar och skollov och barnen är barn som inte har några föräldrar som ser efter dem. Den enda som gör det är Bobby och utan att de märker något räddar han dem ibland från farliga situationer.
I filmen som hela tiden har en lätt ton känns det ibland riktigt obehagligt när i det plötsligt sker saker som man inte riktigt önskar. Det finns en scen där barnen leker på några piknik bord och vissa saker sker som de inte ens märker. Där gör Willem Dafoe en fantastisk prestation och regissören Sean Baker låter kameran och tiden gå vilket gör scenen ännu effektivare. När filmen slutar satt jag där med tårar i ögonen. Vilken fantastisk film jag sett.
 
Filmen har ingen annan musik än i början och litet i slutet och detta gör det ännu effektivare. Kool & The Gangs låt Celebration inleder filmen och sedan har vi inget annat än musik från mobiltelefoner etc. När sedan sista scenen med musiken dyker upp och sluttexterna med sin tystnad är jag helt såld.


 
Slutet sen ja. Folk har kritiserat detta att man aldrig får veta hur det går med Mooney och Halley tycker jag detta är styrkan i filmen. Vi ser en glimt in i en värld vi kanske inte vet finns och när sedan slutcenen med flickorna som springer in i Disney World är det som att vi ser hur våra vänner som vi lärt känna en kort stund bara försvinner. Jag vill inte veta hur det går för dem. Jag är bara glad att jag lärde känna dem under denna korta tid. Personligen älskar jag denna film. I mitt tycke ett mästerverk som jag hoppas lever långt in i filmhistorien.
 
5 stjärnor av 5 möjliga.

lördag 20 januari 2018

Joshua Dalzelle - Warship Bokrecension

Warship - Black Fleet Trilogy 1
Författare: Joshua Dalzelle
Förlag: Createspace Idependent Publishing Platform
Utgivningsår: 2015
ISBN: 9781507587317
Sidantal: 320
Språk: Engelska
Recensionsformat: E-pub
Författarens hemsida på Amazon.com:

Ibland när man köper humble bundles dyker det upp böcker av författare man aldrig hört talas om. En sån är Joshua Dalzelle. Han har inte ens en egen hemsida och har skrivit en hel del böcker. Omega Force bokserie och den här Black Fleet Trilogy.

Vi lever i senare delen av 2600 talet och snabbare än ljuset hastigheter har öppnat möjligheten att kolonisera planeter och utforska universum i över hundra år. Mänskligheten har kommit så långt att det inte funnits väpnad konflikt i mannaminnet. När sedan plötsligt ett okänt överväldigat hot dyker upp så är det upp till en kapten och hans skepp att bestämma vad som komma skall.

Detta var en bok som jag blev på något vis positivt överraskad över. Den var rätt så hyfsat skriven och mycket lättläst på min läsplatta. Tempot hölls upp och man byggde sakta men försiktigt upp händelsen till vad som komma skall. Jag har ju som vana att läsa 99 sidor innan jag bestämmer mig om jag läser boken slut eller inte. När jag var på sidan 99 kunde var jag bara tvungen att läsa slut den.

Karaktärerna i boken är rätt så stereotypisk,a med kaptenen på ett gammalt rymdskepp som inte kommer överens med sina förmän, den nya XO:n osv, osv. Men detta är just en sån där bok man kunde se som TV-serie. Vet nog inte om jag kommer att läsa de andra två delarna men detta var en positiv överraskning.

3 1/2 stjärna av 5 möjliga.

PS SPOILER.
Boken slutar precis som man väntar sig. "Allting är på väg att ändras. Efter hundratals år, går mänskligen tillbaka till att kriga". Så vi vet vad som kommer att ske....

tisdag 16 januari 2018

Marko Kloos - Angles of Attack Bokrecension

Angles of attack (Frontline #3)
Författare: Marko Kloos
Förlag: 47North
Utgivningsår: 2015
ISBN: E-book 13-9781477828311 Paperback: 1477828311
Sidantal: 352
Språk: Engelska
Recensionsformat: E-pub
Författarens hemsida: http://www.markokloos.com/
 
Köpte en bundle med en hel del böcker och detta var en av den. Boken är 3 delen i Frontline serien som berättar om Andrew Grayson och hans militärkarriär. Den första boken Lines of Departure och andra Terms of Enlistment har jag inte läst så jag hoppade direkt in i den tredje boken. Borde kanske ha börjat från början men så blev det inte nu.

På Jorden krigas det mellan Västra och Östra blocken. Detta krig som påminner om ett världskrig blir avbrutet när något överraskande sker. En avlägsen koloni med namnet New Svalbard har blivit avskuren av en främmande ras, som kallas Lankies. Nu tvingas dessa två fiender att slå sig samman för att söka efter hjälp från jorden. Men denna ras har redan erövrat Mars och står nu beredd att attakera jorden. När vi börjar berättelsen står Andrew och Dimitri sida vid sidan på New Svalbard och slåss mot dessa Lankies.

Detta är egentligen en väldigt lättläst bok. Texten flyter på och tech-jargongen och armeförkortningar dyker upp litet nu som då. Det sker hela tiden någon och boken är väldigt visuellt skriven. Man kan se framför sig en hel del och efter en kort stund fick jag för mig en bild av dessa Lankier som stora Arachnids eller "Bugs" från Starhip Trooper (vilket denna bok påminner mig mycket om). De första 3/4 av denna bok är riktigt bra men den sista biten är misslyckad och förstör helheten. Den är helt onödig och här finns vissa saker som man bäddar för att bli intressanta men som troligen reds upp i del 4 av denna serie. Bok 4 Chains of Command har kommit ut 2016 och Del 5 Fields of Fire 2017.

Jag ger den här boken 3 av 5 stjärnor.

Bokserien verkar vara väldigt populär för det har dykt upp en tecknad serie också. Frontlines: Requiem: som är tecknad av Gary Erskine och Yel Zamor och skriven av Marko Kloos och Ivan Brandon. Serien publicerades i 4 delar.

måndag 15 januari 2018

GLOW - TV-serie från Netflix

GLOW TV-serie (2017)
Genre: TV-serie, Netflix, Komedi, Wrestling
Längd: 10 x 33min avsnitt
Skapad av: Liz Flahive, Carly Mensch
Regissör: Jesse Peretz, Wendy Stanzler, Claire Scanlon, Melanie Mayron, Philip Abraham, Kate Dennis, Sian Heder, Lynn Shelton, Tristram Shapeero
Manus: Rachel Shukert, Kristoffer Diaz, Liz Flahive, Carly Mensch, Emma Rathbone, Nick Jones, Jenji Kohan, Sacha Rotchild
I rollerna: Alison Brie, Betty Gilpin, Sydelle Noel, Britney Young, Marc Maron, Britt Baron, Kimmy Gatewood, Rebekka Johnson, Sunita Mani, Kate Nash, Marianne Palka, Gayle Rankin, Kia Stevens, Joackie Tohn, Ellen Wong, Rick Sommer, Chris Lowell
Produktionsbolag: Tilted Productions, Perhapsatron, Fan Dancer
Distribution: Netflix
Filmen på IMDB http://www.imdb.com/title/tt5770786/

Min son Jan har länge pratat om en tv-serie som finns på Netflix. Jag har länge tänkt jag borde se på den men det har bara inte blivit av. Men så plötsligt hade jag möjlighet att göra det och detta har jag inte ångrat det minsta lilla. GLOW (Gorgeous Women Of Wrestling) var en TV-serie som försökte rida på wrestingsboomen i mitten av 1980-talet. GLOW war en lågbudget reality TV-serie som handlade om snygga brudar som brottades. (I den här Netflix serien beskrivs GLOW som porr som du kan se med barnen. Fast den här TV-serien gör den till Popkultur.
GLOW handlar om skådespelaren Ruth som hankar sig fram i Los Angeles. Hon blir kallad för auditering när de begär efter en person som ser riktig ut och när de sen sett ändrar de åsikt. Hon har talanger och är beslutsam för att klara sig men när ingenting går som hon vill får hon av sin agent möjlighet att deltaga i ett projekt. Hon beslutar sig för att ge auditeringen en chans.
Regissören för denna uppsättning är B-film skaparen Sam, som gjort filmer som Blood Disco. Han har blivit anställd av en rik ung kille för att se till att allt kommer igång. Ruth kämpar med att förstå vad det är hon har gett sig in på och hennes genombrott kommer inte förren hennes bästa vän Debbie, en fd skådespelare tvål-operor, dyker upp och anfaller henne. Sam ser plötsligt framför sig hela uppsättningen och anställer Debbie för att bli hjälten i serien och Ruth får lov att bliva skurken, eller så får hon sparken.
I ringen kan allt hända
När serien hoppar fram och tillbaka mellan underhållande episoder där grunden är träningen, skapandet av karaktärer och samla in pengar är det ändå personerna i serien som är fokuset. Debbie och hur hon hittar sin karaktär, Ruth som sakta men försiktigt inser vad hon gett sig in på, Cherry Bang som tränaren och Carmen Wade som hennes assistent. Carmen som är dotter till en brottare har det hårdaste jobbet när hon ändå måste kämpa mot sin far som inte gillar det hon gör. Britt Baron har också en mycket litet roll i början med plötsligt stiger hon fram ur skuggorna.
Sen måste man ju nog lyfta upp Sam, som regissören. Han är helt fantastisk som den där ignoranta regissören som kämpar med en hel del problem och har en dröm om att få göra något stort. GLOW är en serie som är smart nog att veta vad den gör och fast man kunde tycka den är barnslig och fylld med stereotyper, (Brittanica, smartaste kvinnan i världen för hon dänger till dig med en bok, Tamee, välfärdsdrottningen som kör in socialbidragskuponger i munnen på sina offer, Arite blir Beirut en terrorist etc) så är dessa karaktärer starka och smarta nog att verkligen skapa dessa personer så de känns riktiga. För att inte tala om 80-talets misfit montagen som finns här med otrolig musik av bl.a.Scorpions etc. Riktigt strumpbyxheavy. GLOW är en helt egen sak som lever på nostalgitrippen och popkulturen med kornigt soundtrack och hårspray men när serien stiger upp i ringen blir den en enastående serie som fyllde mig med glädje.
Jag ger denna Netflix serie 4 1/3 stjärna av 5. Se denna serie.
PS. När man ser denna serie måste jag säga att det här är ett verkligt bra exempel på hur man gör konst av skräp. Ruth hittar sin kämpare under sin egen yta, hennes co-stjärnor kallar henne Strindberg (efter en svensk författare) och hon kastar sig in sin wrestlerroll när hon skapar Mr Maron, en rysk karaktär som är till bara för att förstöra USA.